När jag var tretton år var jag kär i en tjej som hette Sophie. Hon hade de blåaste ögonen jag sett. Hon doftade fläder och när hon gick förbi kunde det hända att jag blundade och andades in. Jag skrev hennes namn i mitt block om och om igen. Sophie. Sophie. Sophie. En gång kom hon fram till mig på rasten. Hon gav mig en ihopvikt lapp. När jag vecklade upp den hade hon redan börjat gå därifrån. Jag läste febrigt och darrhänt. ”Du är söt.” Vet inte varför. Men jag ropade efter henne. ”Men du är jävligt ful!”
Jag var femton år. Vi hade haft gympa och vi stod och duschade i en ångande rad. Det tjoades och hoades. Så där som det gör i grabbiga duschrum. Någon virade ihop sin handduk och pisksnärtade mig på stjärten. Ytterligare en gjorde samma sak. Till slut stod fem personer och snärtade mig. Jag skrattade så där som man gör. En kvart senare stod jag i ensamhet och grät i skolans källare.
Jag var sjutton år. På något sätt hade jag fått tag på en flaska Rosita till festen hemma hos Martin som hade föräldrafritt. Jag drack för mycket. För snabbt. Jag kräktes och sen somnade jag, helt utan kontroll. När jag vaknade var festen fortfarande i gång. Någon dansade i soffan jag låg på. Jag upptäckte att jag var naken. Jag fick panik. Rusade upp ur sängen och ut i garaget. Folk skrattade vilt. När jag stod där i garaget kände jag att skavde i stjärten på mig. Något satt fast där inne. Jag försökte få ut det. Krafsade vilt med fingrarna. Efter en stund föll en tampong ut ur mitt anus.
Jag var fjorton år. Och befann mig i en period i livet då jag onanerade väldigt ofta. Intensivt. Minst fyra gånger per dag. Ibland sju. Det fanns ingen hejd på mitt runkande. Och jag började inrätta mitt liv efter min vilda onani-frekvens. Vid ett tillfälle frågade pappa mig om jag ville följa med till Paris för att se Franska Öppna i tennis. Jag älskade tennis. Men tackade nej. Hittade på något svepskäl. För jag såg att en resa med pappa till Franska Öppna skulle äventyra min onani.
Jag var sexton år. Hade just flyttat från Stockholm till en liten ort på västkusten. Försökte ta mig in i kulturen. Gjorde allt. Pratade till och med göteborgska. Efter några veckor var jag på fest. Den största killen på högstadiet kom fram och tryckte sin armbåge under min haka. ”Du ska inte tro att du är något, fitta!” och så slog han. En gång. Två gånger. Tre gånger. Blodet rann. Det rann blod på själva linsen i mitt ena öga – mitt synfält blev rött. Jag svimmade och vaknade av att någon torkade mig i ansiktet med en binda.
Jag var tretton år. Bästis med Johnny som var tjock. Han var ofta retad av de andra i klassen. Jag umgicks med honom i smyg. På en rast när vi spelade landhockey ramlade jag. Johnny stod alldeles bredvid men hade inget med mitt fall att göra. Jag reste mig och sprang efter honom. ”Du fällde mig din feta jävel” och slog honom i ansiktet. Jag träffade perfekt. Han började gråta. Inför alla.
Tonåren. De där jävla tonåren. Det är först nu som vuxen jag förstår hur vidriga de var. Hur elaka alla var – hur elak jag var mot alla. Kanske befinner ni er mitt i skiten? I så fall vill jag bara säga en sak. Kämpa. Uthärda. Det blir bättre. Kram. Calle
Kram påre!
Men fy fan! Men sant. Det blir verkligen bättre.
Äntligen är du på RIKTIGT tillbaka. Du har varit saknad Calle
Så bra skrivet. Tonåren är skit. Och svåra.
Vilket fantastiskt minne du har! Jag är yngre än dig men skulle aldrig klara av att dra fram sånt ur minnet. Jag kanske drack lite mer
. Underbart skrivet och tack för att du delar med dig av verkligheten!
Fan Calle, det där var bland det bästa du har skrivit! Jag är blivande svensklärare och detta är något jag kommer visa mina elever.
Starkt berättat.
Fint! Rysningar!
HELT MAGISKT!!!!
Håller med – det var starkt. Tack! Jag tror att det betyder mycket för dem som är där nu att se att även en som är ”känd och lyckad” kan ha haft en jobbig tonårstid.
Fyfasen vad bra skrivet. Och kul!
Magiskt. Mästerligt!
Grymt skrivet.
Fantastiskt härligt att du är tillbaka.I högform!
Bra skrivet Calle.
Ja. Herrejävlar Calle. Tänker flera ggr i veckan på hur underbart det är att vara vuxen och slippa den skiten. Ha en egen ekonomi, bestämma själv, ha tro på sig själv, bry sig om vad andra tycker på lagom nivå, vara sig själv osvosv. Och då var nog ändå mina tonår att betrakta som ”helt okej”. Bra att du skriver om detta. Vidrigt! Kram.
Har precis nattat min fyraåriga pojke när jag läser det här. Klump i magen.
Du är så jävla fin som berättar och hänger ut dig själv och de händelser som varit tuffa. Tack för att du hjälper ungdomarna som säkert behöver höra att de inte är själva.
Det här var verkligen värt att vänta på! Så glad att man inte är tonåring längre!
Alltså. Jag har spridit denna text till några utav mina vänner och har hamnat i långa och jävligt bra samtal med alla. Tonåren, som sagt, vilken konstig tid av ens liv.
Fan du är så sjukt jävla bra Calle!!!!!!!
berätta mer om Sophie!!
FY FAN VILKEN BRA TEXT CALLE! TACK för att du delar med dig och sänder hopp till dem som går igenom detta nu eller på något sätt känner likadant. TACK!
läst om den här texten flera gånger. fantastisk.
Så otroligt jävla bra skrivet
Får sån jävla klump i magen. Bajs att ens barn måste igenom skiten. Fint att du delar med dig, tror det betyder mycket!
Calle! Satan vad bra det var. Precis sådär är det och så tittar man tillbaka på alla år och känner att vad skönt att vara färdig. Tack!
kanske det finaste någon skrivit på väldigt väldigt länge.
blev länkad till inlägget av bloggkommentatorerna, hade ingen aning om att du var tillbaka igen, och det med bravur. heja calle!
Allt det där är ju mycket sant och så, men jag skulle vilja tillägga: det jävliga börjar långt innan. Jag var tre år när godistjejen (hennes farmor hade kiosk) frågade mig: vill du ha godis
jag: jaaa!
hon: men det får du inte, haha.
Jättesant. Så himla sant att jag får lite ont i magen. Är 19, har nog för stunden förträngt allt jobbigt som hänt under mina tonårsår. Väntar tills man orkar ta fram dem igen utan att skämmas eller utan att det gör ont.
Härligt Calle! Vi har alla varit där, eller befinner oss där. Tack för att du kan vara så utlämnande och jag är säker på att någon i tonåren tar åt sig av det här. Modigt! Kul att ha dig tillbaka
Väldigt bra skrivet!
Tack.
plötsligt kändes allt lite lättare.
Tack. Det där behövde jag! 15 årig tjej
älskar att jag fyllt 21, hatade alltid tonåren
Himla bra skrivet
Mitt i skiten. Tack Calle
Du är fan i mig bäst.
Fy. Fan. Så Jäkla. Bra. Skrivet.
Älskar dig.
Så himla go!
Kommer inte på något mer. Så himla go. Skön
Så himla grym!!
[...] http://hardhatmedia.se/08/21/allt-blir-battre/ [...]