Bloggen

Lättjan!

Jo! Latheten! Alltså den GODA latheten! Den är min främsta styrka. Inget ont om överambitioner. Men sättet vi jobbar på skulle kunna misstas för lättja. För vi tar varje genväg som går. I allt. Det är så man jobbar smart och kan sänka priserna.

När jag får in ett jobb tänker jag: ”Åh vad stökigt med att åka till Umeå. Kan vi inte göra det i Gävle?” (Billigare.) och ”Men ORKA spela in en gång i veckan – ska vi inte köra alltihop på en dag?” (Billigare.) och ”Men PALLA att skriva storyboards. Vi skriver bra manus istället.” (Billigare.)

Alla de där sakerna gör att vi gör av med mindre pengar. Och får mer tid till att koncentrera oss på det väsentliga och inte allt blaj runtomkring.

Som sagt – man får bara göra så här om det gynnar slutprodukten eller ökar chanserna att få igenom en idé. Om det krävs mer låter jag någon annan rodda med det. Javisst! Så var den saken löst, haha.

Vad vi gör

Alla ”byråer” gör allting numera. Har inte varit på ett möte med en byrå som inte sagt typ: ”Vi gör pr, men också hela kampanjer och tar helhetsgrepp och vi gör print och virala kampanjer och lobbying och vi gör film också och långfilm och kanske teater. Revy gör vi! Fars och grejer. Javisst! Vi kan hjälpa dig.”

Ska inte säga att vi är bättre. Vi gör en massa olika saker också. Men vill inte kalla det erbjudande. Vi gör det vi kan och skjutsar det vi inte kan till experter. Jävla bransch, detta. Så överetablerad. Och så fylld av inkompetens och fattiga ideer. Ja…

Egentligen tänkte jag skriva om den positiva latheten som är vår största framgångsfaktor. Äh. Tar det sen.

En sån där dag

Är nu inne i en sån där period där jag ska leverera idéer. Några stora och några små. Experimenterar med tillvägagångssättet. Är egentligen helt emot att folk sitter med hörlurar på jobbet. Men ge mig Mozart och jag levererar!!

Det låter larvigt – jag vet. Men det ÄR något med hans musik som… Den spinner trådar i huvudet och man ser bilden klart. Man kan tänka längre in och man kan se var man behöver fylla på och man får hjälp med knådandet. Sen har jag läst att det är på något sätt belagt att man blir mer koncentrerad om man lyssnar på viss typ av musik.

Men som sagt. Det låter larvigt. Så vi pratar inte mer om det.

20140317-095827.jpg

Var aldrig kompetent

Härlig medvind för Top Hat just nu. Nästa steg i utvecklingen är att tacka nej till sånt jag inte tror på eller känner för. Jag ska inte säga att det är en motsättning mellan mig och Dicken. Men vi är väldigt olika när det kommer till affärer. Oftast på ett bra sätt. ”Pengar luktar inte” är en fras jag hör honom mumla för sig själv då och då.

Det är nog olikheten som gjort att det går så bra för oss. Hur jag under ett möte kan säga till kunden: ”Fast det här kan vi göra mycket billigare än så!” och hur jag känner Mats hårda knä stöta in i mitt lår och en arg blick.

Den ultimata lyxen är att bara tacka ja till sånt man står för fullt ut. Som man tror på och kan stånga sig blodig för. Vi är inte där ännu. Och det är kanske bra. För då blir jobbet alldeles för lätt. Jag menar – hur svårt är det att lyckas om man bara har drömprojekt att jobba med?

Nej. Vi är stolta att jobba med stökiga saker också. Man ska aldrig bli kompetent. Det är nog min bottom line. Den dagen man är kompetent och har full koll på läget ska man röra sig vidare. För då är det inte intressant längre. Då gör man inte sitt yttersta för kunden. Man ska aldrig vara kompetent.

Tio procent!

Vi bestämde förra året att vi ska ge tio procent av vinsten i varje enskilt projekt till den fantastiska organisationen Project Playground. Och vi fick ihop 50 000 kronor. Både mycket och lite pengar, på något sätt. De där tio procenten märks inte så mycket när man drar bort dem från sista raden. Men de märks mycket för de som får ta del av dem.

I år ska det bli väldigt mycket mer pengar, hoppas jag. Bra Project Playground! Bra Top Hat! Bra alla våra kunder!

Om idéer

Funderar mycket över idéer. Hur de kommer till. Och vilka av dem som går vidare. Det står allt mer klart för mig att det allra mesta handlar om VEM som kommer med idén. Det spelar mindre roll hur BRA idén är. Förstår ni vad jag menar? Den bästa idén vinner sällan. Om det inte skulle råka vara så att den som skapade den också är på en så hög nivå statusmässigt, rangmässigt etc, att den får fäste.

Jag ska inte säga att jag är på en hög nivå. Men i mitt – lilla! – universum har jag ändå kommit upp på en sån nivå att mina idéer får bärkraft. Beaktas. Och har en lättare väg fram till ett go ahead.

Tänker på det här med molnfri höjd. Jag hade en gång ett möte med Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Minns inte exakt vad vi pratade om… Jo. Vi pratade om varför Aftonbladet ska satsa på sin live-grej. Jag tror ju inte på den. Varken innehållsmässigt eller ekonomiskt, men det är en annan fråga. Jag minns att Helin pratade om att man ska vara försiktig med vad människor som befinner sig på molnfri höjd tycker och tänker. För de lever lätt. De flyger ovanför molnen där allt är gött och soligt och inga luftgropar finns. De vet egentligen inte vad de pratar om. För de vet inte vilka hinder som finns. Det är så lätt att ta ut riktningar och måla med bred pensel. Det är tuffare att flyga lågt.

Vet inte riktigt vad man kan lära sig av det. Kanske att man som ung människa ska ha tålamod. Och först och främst bli en person som är berättigad att komma med idéer. Och lita på att det man har är bra, men att man måste upp en aning för att få sina grejer igenom.

Själv gör jag i alla fall vad jag kan för att se idén – oavsett från vem den kommer. Och jag sätter större värde på en pilot som flyger bland molnen än nån jävla transatlantisk gubb-pilot.

Back!

Det ÄR ju roligt med ett sånt här bolag som Top Hat. Som liksom inte är definierat. Och som är litet och lättrörligt. Har just gjort min allra första print-annons! Har alltid haft oerhörd respekt för den typen av jobb. Eller det har jag kanske fortfarande. Men I DID IT! Snart kommer de ut. Smarta annonser för Vitamin Well Stevia. Ska lägga upp dem här när de kommer ut.

Annars då? Är det nån som är här och läser över huvud taget? Älskar er som gör det.

Inspirationsmänniskor

20131219-091307.jpg

Det här är Simon Strand. En ny bekantskap. 24 år bara. Men en jävel på att ordna uppmärksamhet till saker och ting. Jag ska inte säga att jag utnyttjar honom. Jag gillar honom ju! Men jag tycker om att prata med honom. Jag suger ut kunskap och tankesätt från honom. Jag är helt ok på rena idéer. Han är bra på the big picture.

Jag skriver detta för att det är en del av allt. Att träffa människor helt utan att ha ett uppdrag. Utan bara ses och dela. Bolla idéer med människor som är helt utomstående. Det kanske inte leder nånstans. Men det är… skönt!

Igår sågs vi på Riche.

Det gäller nu

20131216-093155.jpg

Det är idag det gäller! Det är idag jag MÅSTE prestera. Haha. Fy fan… Men så här är jag kreativ. Eller… Så här gör jag när jag VILL VARA kreativ. Om ni vill veta.
1. Städa skrivbordet. Släng allt som har att göra med något annat än uppgiften.
2. Bläddra i all information som finns. Sug in. Pilla med produkten om den finns. Skriv ned små ord som kanske kan bli något i nån liten jävla bok eller nåt. Jag köpte en dyr liten sak från Smythson som jag skriver ned ord i – ord som får mig att sen kunna återvända och se om något är något att ha. Skrev just ned ”Deppigt världsrekordförsök”.
3. Spela Bubbleshooter. Inget rätar ut hjärnan bättre än Bubbleshooter i någon kvart mitt i alla problem. Det handlar egentligen om att stänga av och göra något mycket enkelt och mycket tydligt. Det gör något sorts… Det blir luftigt i huvudet då.
4. Fortsätt pilla med produkten eller briefen och skriva larviga små ord. Jag lyssnar larvigt nog alltid på klassisk musik såna här dagar. Jag vet att det låter störtlöjligt. Men det ÄR något med den musiken som får huvudet att trippa iväg lite.
5. Sov. Inte länge! Bara en liten stund. Jag hörde om någon som har en nyckelknippa i handen. När den far i golvet vaknar hen och fortsätter.
6. Upprepa 1-5. Sen är du klar.

Natt

Är i Marstrand över helgen. Ljuvligt. Försöker att inte tänka på jobb. Det går sådär. Måndagen går åt till ett möte med våra tyska ägare. Och på tisdag ska jag ha grundidén klara till vårt kanske största jobb nånsin OCH regissera fyra små reklamfilmer OCH visa en annan kund en grej.

Men vad kan man göra? Inte mer än sitt bästa.

Vi måste prata lite om det här med vår lust att arbeta snart. Hur man ska hålla den uppe. Jag gör det. Men… Det måste HÄNDA något snart.

Ska sova nu. Och somna med tankarna på killar som rakar ärslet. You will see why!

Stolt!

20131129-090207.jpg

Jag är stolt som en tupp. Fanny Herngren gör det så jävla bra här på Top Hat. Och jag vet nu att allt kommer gå bra för henne. Hoppas hon kommer vara kvar hos mig länge. Men fattar n att hon kommer bli mycket framgångsrik. Fick nämligen ett mejl från en av våra kunder – en ny och viktig kund. Well – klart att alla kunder är viktiga. Men det här var… extra viktigt. Så jävla glad när jag läste detta.
”Vill tacka för ett mycket bra första samarbete och en grym leverans av er. Speciellt vill jag highlighta Fanny som jag är extremt nöjd med. Verkligen en superbra produktionsledare ni hittat och det har känts tryggt att vara kund med henne som kontakt.”

Faserna

20131127-084651.jpg

Ledsen att det bara blir bilder på mig själv. Man ska alltid ha en bild till sin text. Men jag bloggar ju bara när jag sitter här på jobbet. Och det är bara jag här så… Skitsamma. Tänkte att jag helt opåkallat skulle beskriva för er hur jag jobbar. Eller inte HUR jag jobbar. Men hur strukturen ser ut. Alex pratar alltid om räkans olika faser. Ni vet? Jag har faser i mitt jobb också! Fyra faser. Just nu är jag i den tredje. Så här ligger mina faser:
1. Jaga affärer – uppslag – kunder – samla in MÖJLIGHETER. Det kan vara att ta emot ett samtal och ha ett möte. Det kan vara att bläddra i en tidning och se att ett visst företag kanske har roliga annonser, vilket ju tyder på att de är modiga och roliga och säkert öppna för nya ideer.
2. Om jag har hugg med någon eller flera av dessa sätter jag mig och försöker skapa idéer. Eller ”skapa” låter pretentiöst. Men ni fattar. Det här idéandet ska jag gärna beskriva en annan gång – hur jag gör och så. Men i fas 2 sitter jag mycket i min fåtölj och surfar runt och gör allt för att jaga inspiration. Det går oftast åt helvete ganska länge. Och sen – när det börjar bli tidspress så kommer det.
3. Här har jag presenterat några olika ideer för kunden och de gillar någon av dem FÖRHOPPNINGSVIS. Det är i den här fasen jag börjar skriva manus. Oftast har jag flera parallella projekt så det det skrivs i olika manus. I den här fasen är jag nu. Om ni så jävla gärna måste veta.
4. Inspelning. Ja. Vi spelar in. Oftast regisserar jag mina egna idéer. Tror det är bäst. Inte av några stora anledningar – mest att det är smidigast. Och billigast. (Eller ”mest kostnadseffektivt” som Mats säger. Han hatar ordet ”billigt”.) Ja och sen klipps det, men då är jag inte med så mycket. Simon är så jävla duktig.

Så ser det ut i stora drag! Obs att jag får extremt mycket hjälp från Fanny. Ska hylla henne här i bloggen senare. Hon täcker mitt ärsle.

Tionde!

20131126-095238.jpg

Vi kör hårt sista månaden fram till jul. Mitt älskade lilla Top Hat. Ni vet att vi ger tio procent av vinsten i varje projekt till Project Playground i Sydafrika? Jag säger inte att det är en anledning att jobba med oss. Eller jo. Lite faktiskt. Istället för att pengarna hamnar hos nån rik jävel hamnar åtminstone en del av dem i ett ljuvligt projekt som jobbar för att barn ska få vara barn i ett extremt utsatt område – en kåkstad utanför Kapstaden.

Hemma igen

20131121-215839.jpg

Hemma i Sverige igen. En otroligt intressant vecka i New York. Fick besöka några av de allra största reklambyråerna där. Och all den naivitet jag hade innan är nog ganska borta. Där handlar det inte om arty farty blaj som hos bajsnödiga byråer i Stockholm. Där är det business. Rakt igenom. Varenda krona ska hem. Så alla illusioner man – jag! – hade är borta. Satan. De har förfinat det de gör till den yttersta gränsen. Eftersom de är tvungna. Det finns nog mycket pengar att tjäna. Men det KOSTAR!

Jag drömmer om att kunna starta där i någon form. Det ska bli så. För det här med att bjuda på idén – det har de inte tänkt på! Så får det bli. Top Hat NY ska bjuda på idén!

Ja ja. Jag dagdrömmer. Men dagdrömde en gång om situationen jag befinner mig i just nu. Och gränserna ska ju fram!

I New York

20131118-061536.jpg

Är i New York med Mats. Och det är ju verkligen fantastiskt att vara här. Tanken är att vi ska titta om det skulle gå att starta Top Hat här. Tyskarna som äger oss har bolag här också. Som skulle kunna bredda sig med Top Hat. Att kanske… Man vill ju ha bott i New York! Ja. Så det är ingen nöjesresa. Även om det känns som ett nöje att träffa reklambyråerna här. Bara DET är en pojkdröm för mig! De bästa i världen. Någon gång vill jag mäta mig med dem.

Äntligen!

Har haft en rövmånad på jobbet. Stiltje. Inte kommit på nånting. Dagarna har bara gått. Och jag vet att det kan låta lyxigt och som att jag gnäller. Men känslan av att gå hem från jobbet utan att ha uträttat det minsta av värde suger verkligen. Känslan av att bara kosta pengar. Hatar den så intensivt. Självförakt. Ser hur alla runtomkring mig jobbar hårt. Och jag bara sitter i min fåtölj och försöker komma på något, men blir disträ eftersom jag vet att det är lönlöst och jag börjar läsa på om luftskepp. Javisst. I förrgår läste jag om luftskepp i tre timmar. Hindenburg och allt det där. (Ville kolla om det går några nuförtiden. Skulle gärna ta en vecka över Atlanten i ett luftskepp. Men ingen kör. Vet inte varför.)

Hur som helst. Idag värpte jag ur mig två små vackra ägg. Skönt. Bra. Nu ska jag hem och äta. Hej då.

Hektiskt!

20131113-094636.jpg

Mitt jobb är… Inte alltid lika roligt. Eller ROLIGT är det alltid! Men det blir en jävla rökig press ibland. Varje fredag får jag ett mejl från Fanny där hon skriver om alla projekt som är i gång. Och vad jag måste göra – vilka idéer som måste fram. Den här veckan är för jävlig. Ett spelbolag ska ha idéer. Ett elbolag. Ett budföretag. Allt ska vara klart på fredag. Har ni några idéer på det?

Nya loggan!

Bild 2013-10-31 kl. 09.15

Här är grunden till Top Hats nya logotyp som jag fick in via Instagram. Kul! Älskar sånt här! Älskar att världen är så mycket mindre nu än för 20 år sen.

Kommentarerna på väg tillbaka!

Fanny har nu raderat över 60 000 spam-kommentarer här i bloggen, så vi ska snart kunna sätta på kommentarsfunktionen igen. Kul! Då blir allt lite som förr! Hade en tävling på Instagram idag. Där man fick ge förslag på Top Hats nya logotyp. Bästa förslaget vinner 3000 spänn, men framför allt ÄRAN!Otroligt roligt! Lägger upp ett gäng bidrag här senare idag. Så tänker jag mig att man får rösta.

Sovstolen!

Bild 2013-10-23 kl. 15.42

Min sovstol! Javisst! Varje dag vid halv tre eller så sätter jag mig i den, fäller ned ryggstödet och upp fotstödet och klurar på någon uppgift jag har. Så sluter jag ögonen. Och somnar. I en kvart eller så sover jag. Och vaknar sen med samma känsla i kroppen som att det är morgon. Jag måste ha de där minuterna sömn. Och det tror jag många andra egentligen också har behov av.

Vi är inte gjorda för att sova i ett sträck på natten och sen gå upp och jobba hela dagen. Det är ett jävla påhitt som kom med industrialiseringen. Fram till dess – i tusentals år – gick vi och lade oss vid tio. Sen vaknade vi vid två eller så, gick upp och åt en bit och hälsade på grannen. Tjötade någon timme. Och gick sen och lade oss igen. Dagen efter sov vi en stund på eftermiddagen. Som jag gör nu! Och som typ hela den civiliserade världen gör också! Vi är gjorda för att vila en stund på eftermiddagen!

På Top Hat och Hard Hat uppmuntrar jag alla att ta en stunds vila varje dag. Det är ingen som gör det, tyvärr. Men de borde! För vi är gjorda för det. Och jobbar bättre då.

1 2 3 8